onsdag 20 oktober 2010

5

Och vissa dagar tänker jag på att ge upp. Lägga mig ner och säga: Det gör för ont, jag vill inte mer, jag reser mig inte mer. Men det går inte, det finns ingen som tar hand om då, det finns inget då. Jag måste stå upp, måste fortsätta orka, måste sköta skolan, måste fortsätta ta immundämpande sprutor och cellgifter (som jag precis börjat med) och ändå må kasst. Jag måste måste måste. Måste ignorera att jag har så ont i höften och tårna att jag helt missat en ledinflammation i vristen för hur jag en vrider och vänder på det så känner jag inte den smärtan för det andra gör ondare. Jag måste orka det här året och sen efter det 3 eller 5 år på högskola på 100% för där finns det inget annat än 100%. Jag måste måste måste.

Och nästan alla dagar vill jag bara ge upp.

Inga kommentarer: