37

Älskling. Jag orkar inte när du inte tänker efter. När du inte funderar på dina besluts konsekvenser för mig. Älskling. Jag orkar inte när du inte tar hand om mig. Älskling. Jag orkar inte vara den som pekar på konsekvenser hela tiden. Älskling, jag orkar inte, men jag älskar dig.

36

Det har nästan gått tre månader sen jag fick min nya medicin. Cellgiftet som fått mig att må illa på morgonen. Som har fått mig att äta ännu mindre. Och det borde hjälpt nu.

Men vad jag vet är det enda som än så länge hjälpt att jag varit i solen i en vecka. För jag är lite piggare nu. 3 dagar efter jag kom hem och det är skönt.

Men det är fortfarande svullet runt fotlederna, det gör ont ont ont i kroppen och jag vill inte mer nu. Vill orka mitt engagemang, inte vara en trött gråtklump. Vill inte ha en mentor som tycker jag satsar för mycket på min fritid för att jag är ständigt trött och blek och illamående i skolan. Trots att jag har mvg i alla ämnen utom gymnastik. Trots att jag inte behöver bra betyg i de kurser som är kvar. Som tycker det är fel att jag prioriterar roligt framför skolan trots att jag fortfarandefortfarande presterar i tröttheten. Åh jag hatar det. Hatar det. Och hatar framförallt blekheten, tröttheten som syns utanpå så att folk säger men sov mer då, men den tröttheten sovs inte bort. Jag vill inte.

35 (om det finaste jag vet)

F, mitt finaste, mitt hjärta, är lång borta, många mil från här och åker längd.
F, som var med i förrgår på bröllopet och serverade, skickar ett sms ill mig igårkväll, ett av de finaste jag fått för:
"Åh... minns du vad j & j (de som gifte sig, min kommentar) sjöng igår? A, home, home is where ever i'm with you eller så. Väldigt fint. Jag älskar dig mäktigt mycket" Och jag smälter såklart.


Jag smälter mer och mer varje dag. Som is på en varm platta. Jag är så himla kär efter nästan ett och ett halvt år, 2011 är tredje året vi pussar på varandra och jag gillar det så himla mycket. Jag trodde inte det gick att känna såhär.

Igår skrev jag att jag inte vill gifta mig 2011, men jag vet vad jag skulle vilja göra. Jag skulle vilja förlova mig. För jag tror verkligen på oss, tror på att bli gamla tillsammans. Jag tror F också tror, för han säger saker som att han vill bo med mig, vilka söta barn vi kommer få och ibland så utbrister han att "Du kommer bli en himla söt tant". Då känner jag att jag vill alltid vara med honom. Och jag vet knappt om man får man drömma om sånt när man bara är knappt myndig. Men jag drömmer. Drömmer om fler ljusa dagar. Och har jag tur i höst så flyttar vi tillsammans för jag börjar plugga på samma skola som honom och det är ibland det finaste jag kan tänka mig.

34

Ett nytt år. Ett 2011. Ett 2011 som måste bli bättre än 2010.

För där 2010 gjorde så himla kroppsont och var så trött, så mörkt. Fint var det ibland, visst, framförallt min pojk och vara i köpenhamn med  honom och läger och dem där ljusa dagarna, men mest var 2010 ångest. Beslutsångest, prestationsångest, inte-orka-ångest, vara-sjuk-ångest, valresultatsångest och så vidare.

Där ska 2011 bli ta studenten den 1:a juni och resa till solen (om två veckor) och världsscoutjamboree, och sen efter sommaren högskoleutbildning  och inte bo hemma och klara sig själv äntligen och roliga politiska uppdrag, och dansa så mycket jag kan.

Jag hoppas verkligen 2011 kommer innebära allt det där.

Men mest önskar jag mig att bli lite friskare.

(Igår serverade jag på bröllop och det var så himla fint och de var så himla lyckliga och det var fint att få vara med och hjälpa till att göra deras dag. Och innan alla gick hem spelade brudparet Home för alla gäster och all personal som tack för att vi varit med. Precis som den låten kändes hela bröllopet. Och jag vill också ha ett bröllop som känns så fint, kanske inte 2011 men kanske säg 2014.)