36

Det har nästan gått tre månader sen jag fick min nya medicin. Cellgiftet som fått mig att må illa på morgonen. Som har fått mig att äta ännu mindre. Och det borde hjälpt nu.

Men vad jag vet är det enda som än så länge hjälpt att jag varit i solen i en vecka. För jag är lite piggare nu. 3 dagar efter jag kom hem och det är skönt.

Men det är fortfarande svullet runt fotlederna, det gör ont ont ont i kroppen och jag vill inte mer nu. Vill orka mitt engagemang, inte vara en trött gråtklump. Vill inte ha en mentor som tycker jag satsar för mycket på min fritid för att jag är ständigt trött och blek och illamående i skolan. Trots att jag har mvg i alla ämnen utom gymnastik. Trots att jag inte behöver bra betyg i de kurser som är kvar. Som tycker det är fel att jag prioriterar roligt framför skolan trots att jag fortfarandefortfarande presterar i tröttheten. Åh jag hatar det. Hatar det. Och hatar framförallt blekheten, tröttheten som syns utanpå så att folk säger men sov mer då, men den tröttheten sovs inte bort. Jag vill inte.