35 (om det finaste jag vet)

F, mitt finaste, mitt hjärta, är lång borta, många mil från här och åker längd.
F, som var med i förrgår på bröllopet och serverade, skickar ett sms ill mig igårkväll, ett av de finaste jag fått för:
"Åh... minns du vad j & j (de som gifte sig, min kommentar) sjöng igår? A, home, home is where ever i'm with you eller så. Väldigt fint. Jag älskar dig mäktigt mycket" Och jag smälter såklart.


Jag smälter mer och mer varje dag. Som is på en varm platta. Jag är så himla kär efter nästan ett och ett halvt år, 2011 är tredje året vi pussar på varandra och jag gillar det så himla mycket. Jag trodde inte det gick att känna såhär.

Igår skrev jag att jag inte vill gifta mig 2011, men jag vet vad jag skulle vilja göra. Jag skulle vilja förlova mig. För jag tror verkligen på oss, tror på att bli gamla tillsammans. Jag tror F också tror, för han säger saker som att han vill bo med mig, vilka söta barn vi kommer få och ibland så utbrister han att "Du kommer bli en himla söt tant". Då känner jag att jag vill alltid vara med honom. Och jag vet knappt om man får man drömma om sånt när man bara är knappt myndig. Men jag drömmer. Drömmer om fler ljusa dagar. Och har jag tur i höst så flyttar vi tillsammans för jag börjar plugga på samma skola som honom och det är ibland det finaste jag kan tänka mig.