15

Sitter på bussen och bloggar från mobilen.

Hela dagen har vart en kamp och ikväll vill jag ömsom sova riktigt länge, ömsom dansa för att jag inte kan (dansa för att hjärtat brister, dansa fast du inte kan), ömsom vara duktig och göra läxor och sy en klänning (för jag har inspiration). Jag vet inte, men jag vet att jag behöver vila.

För tillbaka till dagen och kampen då. Kampen är den mot yrseln, mot smärtan som får det att snurra, mot mig själv och självhatet, för att hålla sig upprätt, för att förstå något alls på lektionen. Och jag vet man borde inte klaga på kampen, för i motvind lyfter draken, och allt sånt. Men kampen gör så ont och jag är så trött på den. Det som kanske gör ondast är att ingen i skolan där jag kämpar ser. Ingen orkar se, ingen sträcker ut handen och ger hjälpen jag behöver så desperat. Jag är fruktansvärt trött på det här.