21

Imorgon åker jag iväg. Till ett möte där många tycker som jag. Är som jag i en viss utsträckning.
Det pirrar i magen, som det brukar göra.

För det är läskigare att träffa människor som borde vara som en själv än människor som man vet är helt tvärtom. För det här är människor som borde gilla mig, som jag borde gilla och gillar dem inte mig är det mig det är fel på inte dem. Jag har växt upp på ett ställe där ingen tycker som jag politiskt. Därför är det så märkligt att träffa människor som håller med.
Läskigt. Men jag håller på att vänja mig.

Igår tog jag cellgiftet och idag mår jag faktiskt ganska bra. Jag har ätit nästan normalt, bara lite mindre potioner än vanligt. Kanske är det för att min pojk gick upp innan mig (trots han hade sovmorgon) för att göra te till mig så jag skulle orka upp. Kanske för att det är ljusare nu när det är snö överallt. Kanske för kroppen börjar vänja sig och ger mig mindre biverkningar för det. Kanske är det något annat, men skönt är det.